Berörd!

Livet rullar på precis som vanligt. Precis hela tiden. Snabbt går det och mycket ska hinnas med. Plötsligt händer det. Man blir berörd av något. Ibland är det positiva saker som berör oss. Ibland är det negativa saker som berör oss. Igår var en sån dag. Jag blev berörd. Väldigt berörd. Och illamående. Det jag såg var något av det mest tragiska jag sett tror jag.

Jag sitter med syster och Linis på torget och äter glass. Solen fullkomligt steker och vi hittar äntligen en liten skuggplats för att ta igen oss lite. Vi sitter vid en fontän, med vatten i. Tidigare på dagen uppmärksammade jag att den var ur bruk och att den städades ur. Men åter till eftermiddagen igen. Vi sitter där och njuter. Tidig fredag med sol och ledig helg framför mig. Då kommer det en man gåendes med vinterjacka och full packning. Stor ryggsäck med sovsäck och grejer, en uteliggare. Han är smutsig och ser varm ut. Han ser inte alls gammal ut, svårt att uppskatta en ålder. Jag får en konstig känsla och börjar tänka och fundera över vad som gått snett i hans liv, vad som gjorde honom hemlös. Plötsligt sätter han sig på kanten till brunnen och häller upp en flaska med vatten. Jag stirrar på min syster och säger tyst, bara han inte dricker det där. Vi äter vidare på glassen och mannen går och sätter sig på en bänk längre bort för att byta till, vad vi tror en tunnare jacka. När jag stoppat in sista biten av struten i munnen (jag gillar inte ens strutarna) säger min syster "han dricker det". Jag höll på att kräkas. Hade lust att bara springa dit och ta flaskan ifrån honom och gå in på närmsta fik och fylla på den med rent kranvatten. Han sitter där i stekande sol och dricker vattnet från fontänen. Jag tror inte att det är sant och vet inte vad jag ska tänka. Hur kan människor i detta land med alla skyddsnät som finns här ändå ha det så bedrövligt dåligt? Jag blev så oerhört berörd av detta och tänker genast, vi har det inte så dåligt iallafall. Man har det ganska bra, trots att man alltid klagar eller vill ha mer....