lördag 25 augusti 2012

Ett år av saknad.



Häromdagen var det redan ett år sen vår älskade lilla Tilda somnade in. Saknaden är fortfarande enorm och ingen kan någonsin ersätta det du var för oss lilla vän.
Saknad - älskad
<3 <3 <3

Think twice...

Jag älskar den här låten, Think twice med Celine Dion. Har jag gjort sen första ggn jag hörde den..


Don't think I can't feel there's something wrong
You've been the sweetest part of my life so long
I look in your eyes, there's a distant light
And you and I know there'll be a storm tonight
This is getting serious
Are you thinking 'bout you or us

[Chorus]
Don't say what you're about to say
Look back before you leave my life
Be sure before you close that door
Before you roll those dice
Baby think twice

Baby think twice for the sake of our love, for the memory
For the fire and the faith that was you and me
Baby I know it ain't easy when your soul cries out for a higher ground
'Coz when you're halfway up, you're always halfway down
But baby this is serious
Are you thinking 'bout you or us

[Chorus]

Baby this is serious
Are you thinking 'bout you or us

Don't say what you're about to say
Look back before you leave my life
Be sure before you close that door
Before you roll those dice

Don't do what you're about to do
My everything depends on you
And whatever it takes, I'll sacrifice
Before you roll those dice
Baby think twice

onsdag 8 augusti 2012

En sak som jag HATAR!

Jag är arg.
Inte sådär arg som man brukar vara.
Jag är skitarg.
Inte på någon person eller grej eller så.
Jag är rent ut sagt svinförbannad.
På en skitsjukdom.
På cancer.

Jag kan inte förstå hur många liv den ska ta.
Varför?
Varför är det alltid människor som är goda som drabbas?
Varför alltid människor som vill leva.
Som har livslust och framtidstro?
Varför inte människor som inte vill leva?
Som gör allt för att avsluta sina liv, men misslyckas?

Jag önskar ingen människa i världen att bli ett offer för cancer.
Absolut inte.
Men jag kan inte förstå.
Jag blir så arg.
Arg på att det inte finns något att göra.
Arg för att människor man har i sin närhet som man älskar tynar bort.
Arg för att den tar dem ifrån oss.
För att den plågar dem.
Och oss.

Skitsjukdomen liksom hånskrattar oss rätt i ansiktet.
Och vi kan inte göra något tillbaka.
Bara ta emot.
Bara vara.
Bara se på.

Livet är så grymt
Riktigt grymt.
Livet är inte rättvist.
Inte mot någon.
Inte dig.
Inte mig.

Jag hatar att skitsjukdomen skrattar bakom ryggen åt oss.
Vi gråter.
Den skrattar.
Den tar en efter en.
Vi ser på.
Maktlösa.
Det är för jävligt.
Det finns inga ord.
Bara frågor.
Utan svar.
Den största frågan av dem alla.
VARFÖR?


Min systers svärfar somnade in förra veckan, ifrån all smärta som skitsjukdomen gav honom.
64 år ung.
Med livet framför sig.
Med hopp och drömmar om hur pensionärslivet skulle bli.
Som snabbt grusades och sattes stopp för.
Han fick nog ett jobb i himlen som han inte kunde tacka nej till...


Vila i frid <3 <3 <3