Idag måste jag bara skriva av mig lite. Dagen började segt efter få timmars sömn. Uppe nästan med tuppen och iväg på lillfias första skolavslutning. Sen hem till henne för att fika och packa. Hon ska vara här i helgen. När vi kom till stan åkte vi hem till mor för att umgås med henne och för att A skulle kunna leka med några kompisar hon har där som frågar efter henne. Tydligen har det varit en konflikt mellan 2 familjer där på gården som återigen tar fart när vi sitter där i godan ro. Det blir världens diskussioner med skrik och gap och en del hot mellan 4 vuxna. Allt detta medans vi andra vuxna och alla barn tittar på. A är skakig och rädd, riktigt orolig. Till slut får jag nog och går dit och försöker be dem gå därifrån för att de skrämmer barnen. De hör mig inte. Till slut fullkomligt vrålar jag och ALLA blev tysta för en sekund. Men då blir pappan helt skogstokig och skriker håll käften åt mig ett par ggr. Jag blev skitarg och gick till slut därifrån för att få med A därifrån. Den ena mamman kommer direkt och kramar A och tröstar henne samt ber om ursäkt för att vi hamnade i detta kaos.
Vi åkte iväg en stund efter det och när vi kommer tillbaka kommer den andra mamman efter oss och vill be mig om ursäkt.. Jag är föga intresserad av detta och säger helt enkelt till henne att "be A om ursäkt, ni har skrämt henne så att hon inte vill åka hit längre. Hon är rädd för er". Hon kramar på A och ber om förlåt osv... så säger hon till mig att hennes man vill be om ursäkt för att han skrek åt mig. "Vad bra sa jag, det kan han göra, men han kan oxå be A om ursäkt eftersom han skrämt henne". Sedan står hon och försöker rabbla allt om deras konflikt men jag är bara helt kort och säger att jag inte bryr mig för jag är inte med i deras konflikt och att de får lösa den själva. Flikar dessutom in att det är oerhört omoget av dem att stå framför alla barnen och bråka på det sättet, att det är de vuxna som ska vara föredöme. Och att det var jag, den utan barn som såg till barnens bästa i det här fallet. Hon ser skamsen ut, sen går vi. Hennes man hänger på balkongen och i fönstret, men vågar inte visa sig ute. Den dagen han ber mig OCH A om ursäkt då kanske jag kan tänka mig att vara trevlig mot hans familj igen, tills dess är de INGA. De sprang och fjäskade för A att hon var söt, var bra på fotboll osv osv... De har inte ens tilltalat henne innan. Men de är väl i sån panik över att de måste visa att de är goda människor.
Jag känner att jag blev arg. Man gör inte så framför barn. Jag förstår att de kommer från en annan kultur och att de är hetsigare, men man skriker då inte åt okända människor på det viset. Tycker synd om min mamma som måste bo mitt emellan dessa människor. De är barnsligare än vad barnen är.
A´s kommerntar efter allt: "Om jag vore den mamman skulle jag skämmas". Dem orden kommer från en sexåring!!!!!!
Annars en bra dag. Nu blir det snart macken och fotboll. Heja Sverige! Heja Zlatan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar