Idag var vi hos moster o fikade lite, och där blev saknaden efter lilla Tilda så slående, min moster har en papegoja o Tilda älskade att titta på den o de andra fåglarna. Så fort man reste sig så reste sig Tilda och stack ut till fåglarna o tittade... Det tassljudet mot parketten riktigt spelades upp i öronen, men utan Tilda. Det är konstigt det där med hur djupt avtryck ett djur kan göra. Det har snart gått 2 månader utan henne, men fortfarande känns hon så levande. Så fort man ser en bild av henne så riktigt känner man pälsen under handen och ser de busiga ögonen som utstrålade lycka.
Lilla fina Tilda, du är så saknad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar