onsdag 8 augusti 2012

En sak som jag HATAR!

Jag är arg.
Inte sådär arg som man brukar vara.
Jag är skitarg.
Inte på någon person eller grej eller så.
Jag är rent ut sagt svinförbannad.
På en skitsjukdom.
På cancer.

Jag kan inte förstå hur många liv den ska ta.
Varför?
Varför är det alltid människor som är goda som drabbas?
Varför alltid människor som vill leva.
Som har livslust och framtidstro?
Varför inte människor som inte vill leva?
Som gör allt för att avsluta sina liv, men misslyckas?

Jag önskar ingen människa i världen att bli ett offer för cancer.
Absolut inte.
Men jag kan inte förstå.
Jag blir så arg.
Arg på att det inte finns något att göra.
Arg för att människor man har i sin närhet som man älskar tynar bort.
Arg för att den tar dem ifrån oss.
För att den plågar dem.
Och oss.

Skitsjukdomen liksom hånskrattar oss rätt i ansiktet.
Och vi kan inte göra något tillbaka.
Bara ta emot.
Bara vara.
Bara se på.

Livet är så grymt
Riktigt grymt.
Livet är inte rättvist.
Inte mot någon.
Inte dig.
Inte mig.

Jag hatar att skitsjukdomen skrattar bakom ryggen åt oss.
Vi gråter.
Den skrattar.
Den tar en efter en.
Vi ser på.
Maktlösa.
Det är för jävligt.
Det finns inga ord.
Bara frågor.
Utan svar.
Den största frågan av dem alla.
VARFÖR?


Min systers svärfar somnade in förra veckan, ifrån all smärta som skitsjukdomen gav honom.
64 år ung.
Med livet framför sig.
Med hopp och drömmar om hur pensionärslivet skulle bli.
Som snabbt grusades och sattes stopp för.
Han fick nog ett jobb i himlen som han inte kunde tacka nej till...


Vila i frid <3 <3 <3

1 kommentar:

  1. Vilket gripande inlägg lilla gumman...Du har fått med vaje ord som man känner och tycker för denna hemska sjukdom...Han där uppe tar precis vem som helst,ingen pardon längre! Kram Faster ♥

    SvaraRadera