Jag har helt kommit av mig. Mina tankar är inte här. De är på annat håll. Jag kan inte förstå hur livet kan vara så skört och så orättvist. Det är tur att man inte vet vad som kommer att hända en. Då skulle man ju aldrig våga leva mer. Jag tänker så mycket på Anna. Hur hon kämpade. I 4.5 år för att klara skolan. Tre - fyra månader efter examen får hon en cancerdiagnos och hela livet stannar upp. Jag kan inte sluta tänka på det. Men jag verkligen hatar den där sjukdomen och allt vad den ställer till med. Jag vet snart inte vad man ska tro på.
Det känns oerhört malplacerat att skriva om vår hej-då-fest för vår kollega i lördags. Vi var hos en kollega på lite fördrinkar för att sen ta oss vidare till Glädje. Det var så roligt. Det var skönt att släppa tankarna lite. Att inte fokusera på något annat än att ha kul. Det sista glaset vin var kanske onödigt, men det behövdes nog ändå. Fantastiskt roligt att gå ut med arbetslaget som innehåller en extrem åldersintervall allt mellan 27-65 år... :)) Men åldern är bara en siffra.
Nu ska jag försöka lägga tankarna åt sidan och försöka koppla av lite, jag tror att jag behöver det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar