Veckan från hell...

Ja nu var det äntligen lördag igen. Men det är snart måndag igen, sa pessimisten.. ;)

Den här veckan har varit allt annat än kul. Eller klart den varit rolig på sitt sätt, men ändå inte. Det började väl bra med lite lugnare på lilla sidan för att braka loss till ett stort kaos på stora sidan med 17 (!) barn på samma ggn! Det är inte okej på 2 pedagoger. Jag vet att jag ser varje barn varje dag och hälsar varje dag på varje barn, med deras namn: "Hej Kalle". Liksom för att bekräfta för dem att jag har sett dem. Självklart pratar man ju mer med barnen, men ibland hinner man inte lyssna klart, det är många som vill prata och berätta och dessvärre har jag bara 2 öron. Även om inte barnen märker av det så känner jag det själv att jag inte har tid att lyssna på allt de vill säga. Barnen verkar ändå så nöjda. De målar teckningar hemma och tar med till mig, jag har snart hela min korg på jobbet full med div teckningar från barnen. Det känns som en bekräftelse på att det man gör ändå är bra! Att barnen gillar en.
Men!
Det är det här tempot som jag inte står ut med. Att flexibilitet=NOLL. Blir man några minuter sen så blir hela dagen förskjuten och då blir det kaos. Jag gillar inte när det är så.