Barns tankar kring sorg

Lilla sessan har så mycket fina tankar.
Idag när hon skulle sova pratade vi om Tilda.

Att Tilda är i hundhimlen och att hon har det bra där.

Jag sa att jag tror att Tilda har fått änglavingar eftersom hon är en ängel nu.

Då säger lilltjejen: Jag hoppas att hon har en rosa och en lila änglavinge, för det ÄR min och Tildas favoritfärger.

När hon uttrycker sig så, förstår man att Tilda fortfarande "finns" för henne.

Hos henne.

Även om hon kroppsligen inte finns kvar så är hon ändå kvar.

Det är fint.

Jag blir så rörd av att höra hennes tankar.

Så stora tankar.

Så många tankar.

I ett sånt litet barns funderingar.

Men så är det.

Sorgen är en del av livet, precis som döden.

För barn är sorgen där hela tiden, det går inte att lägga undan den.

Kommer det frågor så får man vackert svara så gott man kan.

Barn och sorg är svårt, men även fint.

Hon har så mycket fina tankar och hon måste få sätta ord på dem, få dem att komma ut.

Det är hennes sätt att bearbeta.

Att komma vidare.

Att förstå att döden är en del av livet.

Jag blir så rörd.

Lycklig mitt i sorgen på något vis.

Det låter kanske konstigt, men det känns stort att få dela sorgen tillsammans med ett barn.

Barn får oss vuxna att tänka efter.

Får oss att kanske se sorgen lite ljusare.

<3 <3 <3

I morgon ska vi till Tildas "grav" för första gången sen "begravningen".

Det kommer bli lite jobbigt, men också fint.

Lilltjejen har ritat en fin teckning som hon ska lägga där.

<3 <3 <3